Nu e jag platthuvad igen

Announcement: MINA HORN ÄR NU BORTA. Fettknölarna på mitt huvud är ett minne blott.

Jobbade natt. Krångel med datorn, hujeda mig. Men framförallt krångel med min alerthet som inte riktigt fungerade som den skulle.

Så efter jobbet traskade jag till svägerskans föräldrars hus och sov där ett par timmar. Jag vet, det är så underligt som det låter. Men är man i behov av säng några timmar i en stad man inte längre har sitt hem i tar man alla möjligheter som finns. Tack snälla svägerskans snälla föräldrar!

Vid elva var det dags för fabror doktorn. Första gången jag var där, och även sista gången fick jag berättat för mig. Jag är minst sagt less på att behöva gå till en ny läkare varje gång, vilket är en konsekvens av mitt ständiga flyttande. Hade blivit lovad att få stanna där men icke sa nicke. Jag kände gråtkanalerna fyllas (trött och känslig efter 2 timmars sömn), men då sa farbror doktorn att han kunde ta bort knölarna right away. Wee!

Så, iväg till britsen, bedövningsspruta i båda knölarna och därefter startade karvandet. Det hördes. Ni kan ju ana min förtjusning (som den klämmarfanatiker jag är) när jag efteråt fick TITTA på de båda fettknölarna. BALLT! Som två bollar med skal. Doktorn skar lite i en av bollarna och ut kom smörja. Jag ville så gärna ta med mig fettet hem men anade att doktorn och sköterskan skulle tänka konstiga tankar. Så jag avstod.

Jag begav mig därefter ut till bankomaten för att kunna betala för minioperationen. Outfit: Blå tråd som stack ut från huvudet efter syendet, blod i håret, och blå tossar på skorna som jag glömt ta av mig. Classy girl - det är jag det.