Tvånget styr mig...

Storhandling blev det. Kylskåpet är rekordfullt, inte ens alla livsmedel rymdes. Älskar när kylen och frysen är fullproppade. Nu jäklar ska här ätas.

Just nu sitter ena halvan av kollektivet med näsorna i sina böcker medan den andra halvan softar i soffan framför film. Tyvärr tillhör jag den första gruppen. Har som vanligt grottat in mig alldeles åt H för mycket i all litteratur. Jag VET att det är onödigt och framförallt dumt eftersom jag inte kommer hinna med allt, men jag kan inte sluta. Tvångstankarna tar över. Lika frustrerande är det att jag suddar ut det jag skrivit flera gånger i minuten bara för att jag skrivit fult. Vad spelar det för roll? Vad är felet hos mig? Tänk om jag har den där tvångssyndrom-sjukdomen på riktigt...

Skulle mycket väl kunna vara så. Jag har massor av grejer för mig. När jag sitter och pluggar sitter jag ofta och hackar med tänderna. I olika takter, gör liksom sånger. Kan inte sluta. Och när jag är koncentrerad eller trött måste jag göra en grej med tänderna. Kan inte sluta. Fast mina tänder står ut mer och mer. Det är tacken för alla de år man lade ner på världens fulaste natt-tandställning. Gungar gör jag med. Utan att tänka på det. Stört.

Och peppar peppar ta i trä som jag utvidgat till att måsta säga tre gånger, och inte bara ta i trä utan i ALLA material som jag kommer åt. Ni kan förstå vad jobbigt (och pinsamt) det blir när jag pratar med en okänd och den säger typ cancer.

Fan. Nu måste jag börja knacka. Och hacka med tänderna.