Fikat idag med mina fiiina vän blev inte så mycket fika. Hon var barnvakt åt 1,5-åring. VAKT var ordet. Oh Lord. Vi fick bygga mur av fåtöljer under fikat. Men parveln hade lots of jävlar anamma. Skrik, gråt, halvfärdiga meningar, vaktande....Så vi gick ut på torget. Shit vad snabba de är, otroligt med så korta ben! Min fascination har inga gränser.
Gav mig vissa insikter dock:
- Är inte fullt lika barnrädd som förr. Fast ganska mycket ändå. De är så oberäkneliga. Skrattar när de vill, skriker när de vill. Vuxna har i alla fall vett att låtsas att de tycker om folk, den artigheten finns inte hos små barn. Skrämmande.
- Jag ångrar mig. Jag vill inte ha barn än. Det verkar omständligt. Och framförallt: It´s all about the baby. VADDÅ? Ska man BARA prata om barn när man har familj? Usch, jag får rysningar. Jag behåller nog min stav i armen tiden ut. Minst.
Men söta är de. Deras oskuldsfullhet går rakt in i hjärtat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment