Gårdagens...

Var alltså en fullspäckad dag igår. Allt var perfekt; alla med, helt fantastiskt väder, roliga aktiviteter. Först högtidlig ceremoni med utdelning av diplom till jurister, därefter diplomeringsmiddag på Stockholms nation med tre-rätters middag, tal, underhållning och dans.

Sammanfattning av lördagen:

Gårdagens överraskning - Jag är inte gråtmild av mig. Men när jag satt i den vackra universitetsaulan fullproppad av förväntansfulla anhöriga, och storebror kom in i det långa följet av uppklädda människor, då brast det lite. Jag tog ett snabb beslut att inte spinna vidare på den översköljande stolta känslan över min bror, utan nöjde mig med att bli lite blöt i ögat. Samtidigt som denna surprise fick mig att glädjas enormt då jag insåg att även jag kan bli tårögd av känslosamma ögonblick. Brukar vanligtvis försöka pressa fram tårar, utan framgång.

Gårdagens catwalk - Så skulle de få diplomerna. Och, till vår fasa insåg vi att de, en och en, var tvungna att gå SJÄLVA över hela scenen efter att namnet ropats upp. Oh Jesus, låt mina år kvar av studier inte gå alltför snabbt. Vilken fasa. Upplagt för kritiska omdömen och betygsättning. Ord som tjock, anorektisk, snygg, stor rumpa, stilig osv flög i luften. Några av studenterna såg ut att vilja gömma sig i ett hörn varpå sträckan kändes milslång för oss i publiken. Klart är att jag kommer vara lite rund om fötterna när jag tar min examen.

Gårdagens handsvett - Brorsans tur att catwalka började närma sig. Min handsvett frodades och mitt hjärta började slå. Måtte han klara det. Dessutom var frågan, hur skulle familjen bete sig? Någon skulle ropa Heja Matsen. Mamma förbjöd pappa. Jag tvekade om jag skulle våga. I sista sekund gav mamma helt plötsligt tillåtelse för vem som helst att skrika. Utfallet: Vi tjoade, klappade händer, jag skrek till ett kvävt Heja Matsen för att sekunden efter skämmas hejdlöst. Tappade greppet, glömde knäppa kort. Så här i efterhand är jag stolt. Jag offrade min stolthet och skrajsenhet för det gyllene tillfället att få skrika Matsen bland hundratals människor. Och ja, han klarade resan över scenen med bravur.

Gårdagens sociala kompetens-test - Den stora middagen. Vi var fina, dukningen var fin, maten god. Hade främling mitt emot och till höger. Som vanligt inbillar man sig att det kommer bli sjukt jobbigt att mingla med okända. Men det blir lika trevlig varje gång. Advokaten och läkarstudenten, framförallt den senare, var mycket trevliga.

Gårdagens alkoholfanatism - Suparvisorna bokstavligen flödade. Ja, det är roligt att sjunga om alkohol. Men. Alla de som inte dricker av olika anledningar? Jag förstår om de blir något irriterade. Svår balansgång det där.

Gårdagens förvirring - Ska ju vara varannan kille/tjej vid bordet. Här var det ingen ordning alls, vem var bords-dam/herre? Vilket gjorde att förvirringen när det skulle skålas var stor. Slutade i gapflabb. Och jag ÖNSKAR verkligen att jag kunde beskriva vad som var så roligt, men det går inte. Haha.

Gårdagens insikt - När man talar med människor man inte känner: Helt plötsligt ser man sig själv och sina egenskaper utifrån. Man börjar analysera hur man är och hur man beter sig. Eftersom man vill forma sig själv på ett bra sätt gentemot motparten. Störande ja, men ändå lärorikt. Jag kom fram till att jag nog är rätt barnslig men ändå seriös i grund och botten. Eller kanske är det tvärtom. Händer detta bara mig?

Gårdagens peppning - Jag vill också ta examen och få diplom och ha fin dräkt på mig. Med andra ord dags att plugga med aningens mer engagemang.

Gårdagens kåta katt - Väl hemma vid porten mötte vi en katt. Jag avskyr katter. Brorsan däremot började klappa och ville ge en kram. Tyckte kattens behov av närhet var gulligt. Tills vi kom in och mamma berättade att den nog var brunstig. Gullig katt blev kåt äcklig katt.

Skulle kunna fortsätta. Länge. Men nu får det vara nog. Avslutar härmed uppsatsen, ska ge mig iväg till jobbet. Keep up the good work.

Bilden: Mina fötter efter en heldag i högklackat. Mysigt.