Jag ringde en chef på det café vi skriver uppsatsen om. Jag har alltid hatat när folk ringer mig och säger Hej JOSEFIN (med irriterande käck röst). De tar sig rättigheten att använda mitt namn utan att fråga. Jag får genast taggarna utåt.
Men helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle säga Hej Nicklas när jag ringde. Tänkte det skulle bli proffsigt så.
Det blev inte proffsigt. Det blev pannkaka, nervös-fjortis-ringer-banken-för-första-gången-stuket på det hela. Jag sa Hej Josefin, eh, nej, jag mena...ehh...asså..Till slut fick jag ordning på skiten. Pinsamt värre.
Och jag som jobbar i luren 10 timmar i veckan. Borde veta bättre.
* Nicklas är inte hans riktiga namn.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
HAHAHA...fick ännu en sån där skrattattack då de spritter i hela kroppen...hahah...du e bäst ju.."Hej Josefin.." hahaha...sötisen =) nu måste ja fortsätta plugga psyk-lagar, tjohooo =/ puss å kram BUENAS NOCHES CHIQUITA!!!
Jaadu det är roligt såhär i efterhand men baske mig inte just då! Fy tusan...Lycka till med psykgrejerna, weehoo! Hoppas det går bra på praktiken också! Stooora pussar å kramar stumpan!!!
Post a Comment