Dagens insiktsfulla insikt

Som vanligt när jag och svägerskan samtalar kom vi även idag fram till flera slutsatser.

TV-tittande är ett beroende precis som sockerberoende.

Om man ätit godis under helgen är sötsuget skapat och man vill liksom ha mer, mer, mer socker även under den påföljande veckan. Har man inte ätit socker en längre tid så släpper även suget.

Tittar man på TV mycket blir man beroende. Man sätter på TV:n när man kommer hem, och tar det bästa som finns oavsett vad. MEN. Om man inte tittat på TV under en tid så är behovet borta! Voíla! Och det finurliga är att om man då får tid att äntligen titta på TV, då nöjer man sig inte längre med vilken skit som helst! Då ska det vara nåt som är värt tittandet, annars stänger man av. (Blev mycket man här, jag vet, det är fel fel fel. Förlåt.)

Ja, ni kanske alltid har vetat. Men jag kom på ovanstående idag. En viktig insikt. Mitt slötittande på TV har försvunnit sen jag skapade ett kollektiv, superbra! Men lite saknar jag det allt. Verklighetsflykter behövs. Komediserier gör nytta, de gör mig lycklig. Ni vet, det är dom små stunderna som gör det.