House & Gospel, weehaa!

Nämen se där, helgen blev ju bra i alla fall! Trots snor och feber :/

I lördags åkte jag runt i den stora hyrbilen tillsammans med Sara, My & Patric och tittade på kändisars hus. Eller snarare letade efter kändisarnas fina palats. Vi åkte omkring i Bel Air & Malibu i hopp om att se någon/något spektakulärt. Tyvärr såg vi ingen kändis, och husen får man inte stor chans att kika på eftersom de flesta är dolda bakom galler och buskar. Hur som helst, mysigt bara att sitta i bilen och njuta av den fina omgivningen.

Vädret har blivit lite kyligare här nu, mer höstlikt. INTE okej egentligen, jag har redan blivit vitare utan min frekventa solning. Men livet ter sig rätt bra här i alla fall så jag ska nog överleva ;)

Varken jag eller Josse är ju i vår bästa form men vi bestämde oss ändå för att gå ut igår kväll. Det var inte vilken kväll som helst nämligen, det var HOUSEKVÄLL. Svensken Eric Prydz DJ:ade på Avalon i Hollywood. Vi var där med ett stort gäng svenskar, grymt! Det var första gången jag var på en riktig housespelning och det var STÄMNING, det må jag säga. Som vanligt hade Kalle & Co med sig en stor Sverigeflagga som Prydz förhoppningsvis uppskattade. Hörde att stackaren är flygrädd! Tur då att han kunde känna sig trygg med alla svenskarna på klubben ;) Tror inte att någon som inte gillar house hade haft roligt till dunkandet men jag njöt. Fest när det är som allra bäst! Kvällen slutade rätt kostsam pga. alla taxiresor, erbjud mig en privatchaufför please...!

I förmiddags var det dags för efterfesten: Gospelgudstjänst! Herreguuuuuuuuuuud (bokstavligen) vilken upplevelse! Jag som suger åt mig saker som en blodigel och är väldigt, väldigt lättövertalad blev helt lyrisk. Och berörd. Det var en stor och fin kyrka med massor av besökare (jo, man kände sig ganska vit.) Resten var precis som man trodde att det skulle vara: En stor maffig kör fylld av uttrycksfulla sångare i färgglada kläder. Liveband. Sångtexter på storbildsskärmar. En vältalig dynamisk pastor som predikade om allt från politik till älskog. Folk stod upp med händerna uppräckta, de bad och sa Halleluja i ett och grät en och annan tår. Vilken gemenskap! Alla var så trevliga fastän vi uppenbarligen var där för att (möjligtvis med viss skeptism) kolla in deras vanor. Förstå så fascinerad jag blev! Jag och Josse blev sålda och kom fram till att ett besök i den kyrkan varje söndag skulle göra gott för själen. (Om inte annat för att få syndernas förlåtelse efter helgens bravader, hehe.)

Resten av söndagen spenderades på en marknad i Melrose, på Cheesecake Factory och en misslyckad trip till Mulholland Drive. På vägen hem var jag 99,9 % säker på att jag skulle behöva kissa i en papperskopp i bilen. Jag lär mig ALDRIG. Min kissblåsa klarar inte av två stora glas cola light plus en kaffe, hör du det! Självplågeri! Den smärtan är ooooooolidlig. Plus den psykiska ångesten över att behöva oroa sig för att kissa på sig...Inte roligt. Skärpning Josefin, skärpning.

Nu ska jag kolla in åttonde avsnittet av Ensam Mamma Söker. (Har haft maraton i helgen =))