Bebis, beslut och skola

Stötte precis på den här bilden i min dator. Herregud vad jag saknar den ungen! Funderade länge på om jag skulle stanna här i LA en termin till eller åka hem till Sverige som planerat vid jul. Även om allt talade för att jag BORDE åka hem (lägenheten, skolan, jobbet osv.) skulle jag inte ha några som helst problem att stanna i det här paradiset ett halvår till. Man utvecklas så otroligt mycket som person av att bo i ett annat land, och det skulle jag kunna offra mycket för. Men Emmy löser alla mina tvivel. Det känns otänkbart att missa ett helt år av hennes utveckling. Älskar dig sötaste bebisen! Längtar så efter att få se ditt vackra leende...Så, det är Sverige som gäller till våren alltså. Vår långa skoldag slutade med att jag & Sara var utelåsta. Lite lustigt med tanke på att 14 personer bor här just nu. Som tur är finns det ett fint datarum i byggnaden att uppehålla sig i när man är tillfälligt hemlös...

Barnpsykologiprovet idag blev lite av ett skämt. När vi kom till klassen berättade läraren att vi skulle göra provet i grupper. (Ehh...) Om vi var osäkra på en fråga kunde vi be de andra grupperna om hjälp. (Jahapp...?) När vi sedan rättade provet tillsammans (?) visade det sig att det var helt okej att ÄNDRA sitt svar om man hade fel. (WHAT?!!) Kontentan av det hela blev alltså att hela klassen fick 100 % på provet utan någon som helst ansträngning. Prestationsfokuserad som jag är känner jag mig inte helt hemma med den typen av prov men jag antar att det bara är att tacka och ta emot :)

Å andra sidan kanske det här med individuella prov inte är någon hit. Efter den sedvanliga kaosartade jazzlektionen kom vi till en balettlärare som var på lagom bra humör, bland annat eftersom hon failade i stort sett alla på provet vi hade nyligen. Hehe...det här med balett i teoretisk form är lättare sagt än gjort. Till veckan får vi alla en ny chans, kanske bäst man slänger ett öka på balettermerna innan dess.

Nu ska jag försöka plugga vilket inte är lätt i den här otystnaden...