I äkta Clueless-anda bestämde jag mig för att ta ut pappa på en motionsrunda i form av en promenad. Att stegen som togs var i samma storlek som en myras och i samma takt som en snigels må vara ett bekymmer men steg ett är ju att överhuvudtaget röra på sig. Då jag kommit en bit längre i min motionstrappa löste vi våra olika gåhastigheter genom att jag zickzackade grusvägen fram medan farsan lunkade på rakt fram. Hyvens.
När det gäller bilkörning har han ett annat tempo däremot. Det finns EN bilförare som jag känner mig trygg med, och det är pappa. Oavsett hastighet. Så när pappa gastade "NU STRÄCKER VI UT" om och om igen och stampade på gaspedalen i sin A5:a satt jag och njöt. Lovely. Hur farmor mådde vi samma tillfälle är jag osäker på.
Glad Midsommar mina vänner!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment