Lev NU

Tack My´s (snart startar jag en VARFÖR-I-HELVETE-BLOGGAR-INTE-VÅR-LILLA-SÖTA-MY-NÅGON-GÅNG-GRUPP på Facebook ;)) syster Lina för tipset om det obligatoriska seminariet! Ska kolla upp saken :)

Varför inte bara planera livet efter de studier man valt att åta sig? Tack för frågan, även om den framstår som aningen stingslig. Det gör inget att du GLÖMDE skriva ditt namn, jag har en rätt stark gissning i alla fall. So don´t worry :)

Så. Varför? Vissa ser studerandeåren som en slags förberedelseperiod inför livet. Det riktiga livet. En tid då det är okej att leva fattigt, äta nudlar, ha tråkigt och rent allmänt slösa bort sjukt mycket tid på att bara vara. Jag, och många av mina vänner, ser saken på ett annat sätt. Jag lever NU. Jag vägrar att enbart sitta med näsan i skolböckerna i fyra år på raken. Jag jobbar mycket, framförallt för att det ger mig massor av nyttig erfarenhet. Jag har fått in foten i flera företag som kommer ge mig många fördelar i framtiden. Jag älskar att vara aktiv, hatar att bara hänga, slänga och slösa bort tid på INGENTING. Med tanke på mina betyg so far ser jag ingen anledning att ändra inställning. Jag hinner med skolan och presterar bra.

I en perfekt värld skulle allt bli som man tänkte från början. Alla regler skulle följas till punkt och pricka. Alla arbetsgivare skulle veta att schemalagda anställda infann sig när de skulle. Alla lärare skulle få undervisa för samtliga elever vid varje lektion. Inga hårfrisörtider skulle ställas in. Men så fungerar det inte. Den anställde kanske måste gå ifrån för att gå till doktorn. Någon blir sjuk. En annan ska på bröllop. Då är del en fördel om det finns möjlighet att vara flexibel.

Jag och Keba har råd att åka till USA och gör det därför. Det fanns inget perfekt tillfälle att åka. Schemat var inte lagt. Så vi bokade. Resten löser sig. Ha roligt NU, vänta inte tills du är 45, 60 eller 80. (Och slösa för Guds skull inte bort en massa år, och studiemedel, på en skolgång om du inte ens gör ditt bästa.)