Life is a bitch

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag fick nyheten. Och jag blev arg. Arg för att det talades om och till mig som ett barn. Du måste faktiskt förstå. Det blir bäst så. Måste försöka vara vuxen. Det kanske inte sades, men jag hörde.

Så stängde jag mig. Like always. Vill bara skita i allt, dra, WHATEVER liksom. Man ORKAR inte ibland. ORKAR inte vara så förnuftig, så mogen, så rationell. För det är piss. Orkar inte PRATA hela tiden. Jag vet vad jag tänker, vad jag känner, men orden fastnar inne i mig. Skriva är enklare.

Näe. Låt mig vara ett barn. Bara ikväll. Sagt och gjort, jag satte mig i badkaret och lät tårarna och snoret blandas i badvattnet. I smyg, jag och mina tankar.

Det ordnar sig, jag vet. Det är det bästa som sker, jag vet. Och imorgon, eller i övermorgon, då är jag glad igen. Men låt mig bara få vara ledsen en liten stund över att min jul inte blir som den skulle bli, att någon jag älskar så högt inte kommer vara med. Life is a bitch ibland. Simple as that.

Och fråga inte. Svaret uteblir.