Så. Då har jag kommit i kontakt med en dator igen. Har precis kommit till mamma efter att ha spenderat tiden sedan jag kom hit hos pappsen. (Mamma bor i lägenhet i stan, pappa har hus lite utanför.)
Känner mig som en Duracellkanin. Har så otroligt mycket energi, finns ingen hejd på mig. Kanske är det semestern, kanske är det Norrland, kanske snön, kanske juletider...
Så, vad har hänt sedan tågbloggen som jag bad er lystra till?
Var ju på julmiddagen och julkonserten med pappa, hans arbetskollegor och kunder i söndagskväll. Det var roligt att få göra sig lite fin och tvingas uppträda moget. På gasquer och liknande finns det ju vissa regler när det gäller skålandet exempelvis, men man gör det alltid med ett litet fniss. Här var plötsligt allvar, inget flams här inte. Upptäckte även att jag inte är van vid att prata med äldre människor jag inte känner på fina tillställningar. Vet liksom inte vad som är tabu att prata om. En fråga om barnbarn kan ju vara gråtframkallande om det är personens högsta önskan men inte tillgodosedd. Well, det gick bra i alla fall och mina bordskamrater var lättsamma :)
Jultonen i kyrkan som vi var på var vacker, även om konserten var lite lång. Två timmar på en hård (halv) bänk, min rumpa pinades i slutet. Den goda nyheten däremot är att jag inte blev panikkissnödig under hela konserten, det är en bedrift i sig.
Hem till pappas hus och myste, måndagens bravader kommer i nästa inlägg...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hahaha, duracellkanin, vilken underbar känsla det måste vara =) Ska jobba imorgon bitti, behöver pengarna men nu önskar jag att jag vore ledig, vill ju bara pyssla med julklappar hihi och packa och njuta av ledighet!
Åhhh...va du på julton! vill oxå gå, gick jämt förr mamma å jag. Hinner aldrig hem i tid. Såg du far min? skötte han sig? ;)
kram på dig vännen, snart kommer jag upp...längtar!!!
Post a Comment