No pressure

Det slog mig just. FY F A N va skönt. Jag kommer leva utan prestationskrav och rediga ramar i ett halvår. Tror inte att det har hänt sedan jag var tio år.

När jag gick i mellanstadiet satt jag ibland hemma/inne på söndagarna för att plugga. Plugga som att sitta och beskriva landskap, skriva prydlig skrivstil och rita. Så j-a värdelöst. Och jag var stressad. Stressad över att hinna med dansen på kvällarna och att ta pianolektioner. Ska ICKE ske när jag får barn. Vad tusan är nyttan liksom? Du får inte betyg i sexan. Och du kommer ändå inte ihåg vilken landskapsblomma Dalarna har tio år senare. Eller ens vilka landskap Sverige har.

Det är så man blir en sådan med självförtroende men utan självkänsla. Bra på att göra men usel på att vara. SÅ, huvudfokus i min framtida barnuppfostran: CHILLA.

(Skyller inte på någon här. Alls. Bara konstaterar.)

Ja sjutusan vad roligt vi hade i natt. Love you guys!

Idag ska jag träna, längtar! Ev. hinna med en fika. Och ikväll se bio med Josefin: Mamma Mia. Gratisbio är klockrent. Tillsammans med gratispopcorn och gratiscola blir det ännu mer klockrent.