Pust. Äntligen hemma. Hemma är bäst. Hemfärden en fredag eftermiddag via Stockholm Central däremot är ett helvete. Ligger på gränsen till panikexplosion hela tiden. Trångt, sakta, lukter, ljud, trångt, trångt, trångt. En pärs att ta sig hem.
NU: Äta middag, kör på vegbullarna igen. Återkommer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment