Ssstina

Bodycombattat och jobbat har jag gjort idag. Grym träningsvärk i ben och bröst sen igår. Härligt.

Och sett Stina på svt:s nätsajt.

Jag gillar Stina. Programmet alltså. Stina som person har jag faktiskt inte haft mycket till övers för tidigare, men numera gillar jag henne. Tror jag.

Programmet i fredags:

Janne Josefsson: Jag gillar inte Janne. Visst, han gör jobbet som andra inte vågar. Men man måste sätta gränsen någonstans. Att på ett manipulativt sätt få fram sanningar (som visserligen är sanningar) och sedan utan någon som helst tanke på de som avslöjas familjer visa allt i TV är inte rätt. Man kan inte göra så mot människor, överklass eller fattiglapp. För om man offentliggör en individs misstag i nationell TV är den individen stämplad för livet. Ingen andra chans. Måste finnas andra sätt att bringa rättvisa och få bort de fula fiskarna.

Överhuvudtaget kändes stämningen lite hätsk hos Stina. Prat i mun, och allmänt gubbigt. Det riktigt lyste om Jannes förakt för ytliga Ebba, som dessutom tjänar lika mycket som Janne (hahaha). Kulturelle Börje däremot, honom gillade Janne. Sofistikerad enough.

Författare/jurist-Jens: Varför tog han inte de andra i hand när han gjort sin entré? Är inte det allmänt vedertaget när man är med i TV-pratshow? Jens kändes lite stöddig.

Och Ebba: Snygg. Och jag har alltid gillat Ebba. Men. Nu har jag ändrat min åsikt liiite. Självsäkerhet är bra. Skrytsamhet är dåligt. Hon balanserade på gränsen, lite för mycket åt det senare. Som sagt, säker ska man vara, men det ser så mycket bättre ut bara om man är lite ödmjuk också.

Just ja, Börje: Varför såna rubriker? Karln verkar ju heltrevlig. Förnuftig. Och passionerad. Snacka om landet lagom. Så fort såna som Laleh och Börje beter sig aningens annorlunda än det normala i en pratshow så är det SKANDAAL. Löjligt.

Laleh förresten, vilken ängel.