Äntligen redo för 2010

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fick tillbaka energin. Antagligen är det att våren är på inkommande. Jag drabbas av en vinterdepression årligen mellan januari och mars, detta år har jag antagligen haft för fullt upp för att ens vara medveten om det.

Så, ljuset ute gör sitt. Eller så var det bokningen av en solresa till Egypten som gav mig tillbaka livsglädjen. Eller att jag började umgås med mina vänner igen, i alla fall ett par. (Man måste börja någonstans. Elin, Sara...puss.) Eller att jag numera sitter i ett ljust, nyinrett hem. Eller att jag häromdagen fann mig själv tävla på Talang 2010:s scen... ;)

Då gör det inte så mycket att jag ska åka till jobbet om 30 minuter och göra nytta en söndag. Jag och min käraste bordskamrat ska en gång för alla avverka to-dos. Klar blir man aldrig så den ambitionen insåg jag snabbt att man får lämna därhän. Beskedet att jag denna månad får den högsta teambonusen gav mig en energiboost.

Då kör vi då. 2008 - Grymt år. 2009 - Bottenskrapsår. 2010 - Ja, jag och Sara insåg faktiskt att 2010 kommer bli ett fantastiskt år, who knew. Planeringen har börjat och det ser riktigt bra ut ;)

Nästa gång får ni läsa här istället: http://itsallabouttheinstallning.blogspot.com/.

Emmy - Aldrig har jag älskat en liten varelse så mycket som jag älskar dig. Den som någonsin gör dig illa ska jag skicka rakt in i helvetet, vare sig det är en attackerande hund, en elak unge på dagis eller en snorvalp till kille som sårar dig. Faster is your trooper!

A secret

HAHA. Sara, du är sjukt rolig som respekterar the secretness of this event. Jag har inte gjort något, jag bara länkar.

Hahaha.

(Jag hoppar av.)

Medicintuss

Jag är tillbaka! Wee!

Det som behövdes var tydligen att få komma tillbaka till kontor + kollegor, att få stygnen utdragna (AAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJ) och att få en tuss indränkt i medicin nerkörd i det öppna gapet efter tanden. Mums.

Jag och alvedon är fortfarande sååå tighta, men det tar sig.

I´m back on track och sällan uppskattar man livet mer än när man har haft helvetiskt ont någonstans.

Nu hem.

Drug addict

Hur det gick med tanden?

Just nu går det så bra att jag halvligger i sängen med en blandning av citodon, alvedon och ipren i kroppen. Jag pendlar mellan att ha så in i H-vete ont att jag vill banka mitt huvud i väggen tills jag svimmar, och att ligga däckad, starkt påverkad av kemiska substanser.

Jag vill inte rekommendera att dra ut en visdomstand till någon. Aldrig någonsin. Ha kvar skiten och stå ut med den. För det är inte bara området där tanden har suttit som gör ont - Smärtan SPRIDER sig till övriga tänder och får en att tro att hela käften behöver rotfyllas.

Jag skulle helst av allt signat ut både mentalt och kroppsligt. Synd man har ett jobb i dessa lägen.

Jovars, annars är livet bra. Hade en underbar helg med mina närmaste, ett fantastiskt återseende på söndagen och en FAB day med min brorsdotter i måndags, bara hon och jag. Övervägande ett bra liv alltså.

När katten är borta...

...går Josefin tillbaka till sin old lifestyle. Bars till middag, sova i soffan och kakor till frukost.

(Varför ändrade jag någonsin på den livsstilen?)

Lustigt det där med klasser. Ibland tror man att det kommer gå crap när det blir klockrent. Och tvärtom. Man kan aldrig veta. Igår var stressnivån osedvanligt hög när jag ramlade in på gymmet. Sedan gick det apbra. (Yepp, apbra är den rätta beskrivningen.) Bästa deltagare!

Snacka om energiboost.

I natt fastnade jag i badkaret medan jag satt och dividerade med mig själv om hur min semester ska lägga upp. Sex veckor är inte så mycket när man vill ha mäktigt med skoj. Solresa, Sundsvall, annat land, Gotland, bröllop, softa hemma...

Dags att pallra mig ur min schhööna soffa. Mmm.

KONTROLL. Det är vad som ger mig tillfredsställe. Kontroll över små och saker i livet, då är jag nöjd. (Nu håller vi tummarna för att tandläkaren har kontroll över kniven när hon ska skära i mitt tandkött i eftermiddag...)

Happy on the dancefloor

Igår körde jag en av mina bästa dansklasser någonsin. Vickade på en streetdance och hade gjort en lugnare, mer soft, koreografi. Lite risky business eftersom många vill ha tempot men det gick hem. Många bra snack efteråt, sådant gillar vi.

All the love for you!

Idag är det möten och kundmöten som gäller. Off we go!

Prioritera - Fy

Tur jag har en kille som är min raka motsats - Lugn och tålmodig. Oerhört frustrerande ibland men troligen den enda typen som skulle klara av mig. Han är min personliga DJ...Hur bäst är inte det?


Nuförtiden handlar mitt liv i huvudsak om en sak: Att prioritera. Hatar man att ta beslut, vilket jag gör, hatar man följdaktligen även att prioritera. Detta prioriterande ofredar min tillvaro. På jobbet vill jag göra allt NU. Men det går inte. Och man kan inte sova, jobba, träna, umgås och VILA på en och samma gång.


Jag har stora svårigheter att acceptera att dygnet bara har 24 timmar. Ett orubbligt faktum. Det enda man kan göra är att dra in på sömnen. Och då blir man psycho.


Jag känner att jag tappar mig själv. Och att jag är väldigt nära till tårar när små triviala saker inträffar som att skrivaren inte fungerar, att de inte bytte ut min tonfisksushibit som jag önskade, eller att bussen inte kommer i tid. Det borde väl vara någon slags tecken. Ett tecken på att man förtjänar en stund semester. Eller hur? Jag tror sol och strand skulle göra gott :)


Sedan är ju allt relativt. Det slog mig idag, under Sjöstadsbrunchen, vilken tur vi har det. Där satt vi, omgivna av många välbärgade (man kan se det på folk, de liksom sprider en slags sundhet över sig) familjer som njöt av sin söndagsstund. Massor av små barn som inte vet något annat. Jag tror inte alla mina medresenärer längs den blå linjen lever i samma verklighet. Jag träffar dagligen personer som knappt hört talas om det jag tar för givet.


Får fortsätta resonemanget en annan gång. Just nu lider jag med puckelpiståkarnas arma knän. Måste vara en sjuk belastning på dem...Visst mamma? De borde inte pyssla med sånt va?

Fin middag

Märklig känsla. Kanske är det jag som är märklig. Jag känner mig alldeles för komplicerad, tänker för mycket, analyserar. Alltid gjort.

Igår åt vi trerätters middag. Ett glas vin. Fönsterbord. 117 kronor! Mätta och belåtna satte vi in brickan i brickbanan och fortsatte färden runt IKEA:s gångar. Fancy schmancy. Haha.

Ni skulle få en avhandling men jag har fortfarande skrivkramp och behöver snygga till mig inför dagens brunch. :)

B R B, annars: Glad Alla Hjärtans Dag!

Just det, min privata mobil är crap så använder den knappt. Så ni vet. Försöker kolla den once in a while.

Halvvägs igenom the darkness

Försöker febrilt komma på något att skriva. Inget überspännande dyker upp.

Det är den 9:e februari, fasligt hur snabbt tiden går.

Sedan sist:

• Somnade in som ett barn tidigt fredag kväll.
• SATS Inspirationsdag - Sovmorgon, akroyoga och fiesta a la röd.
• Sov halva söndagen.
• Roade mig återigen genom att låta en kvinna från H-etet spola under mitt tandkött. Nu penicillin, om drygt en vecka åker tanden ur. I samma stund blir jag fattig.
• En sak får mig mer ur balans än någonting annat - När skrivaren inte fungerar. Där snackar vi tålamodsprövande. Hade det inte varit på jobbet hade det låtit krashbombang flera gånger om. Andas...

Och ni mina vänner, er har jag koll på via halvsporadiskt bloggläsande. Så glöm för all del inte att uppdatera ;)

Vet ni, snart är det vår! Jag känner det. Så passa på att jobba hårt nu, snart kommer solen och då vill vi njuta av tillvaron :)

Gush, I´ve missed those days!

Ensam i sängen, alla andra sover, med datorn i knäet.

Paradise på webb-TV.

Ibland är det värt att vara dödstrött :)

Superwomanwannabe

Städat, diskat, tvättat, hemmajobbat - Nu får man blogga!

Mostly jobb i mitt huvud. Det känns inte jobbigt överhuvudtaget förutom att tiden inte räcker till. Blir arg på kroppen för att den inte orkar så mycket som jag vill. Jag vill inte behöva sova så mycket, jag vill orka träna trots att ha jobbat till kvällen, jag vill orka umgås. Jag vill inte bli hungrigare av stressen. Superwoman, finns det något mer tillfredsställande? Ah well, inom ett par veckor lugnar det förhoppningsvis ner sig på jobbet, då kan jag lägga ner energi på er, mina vänner, mina (i framtiden oerhört lukrativa I hope) sidoprojekt och träning igen. Men - Jag älskar att jobba.

TRÄNING. Jag går bananas av träningsbristen. Kände hur lycklig jag var idag efter mitt pass. Enda alternativet är att jag börjar morgonträna innan jobbet. Jag gör ett försök i alla fall. Förmodligen kommer jag somna alternativt svimma under färdet dit, haha.

Nikeconventet i helgen för 8:e året (?) i rad. Fantastiskt som vanligt! Första passet kickade Åsa Eriksson in genom att köra en stripdans. Porrigt a la Svensson, grymt! Aldrig känner jag mig så hemma som i sådana danser. (Mycket märkligt, pryda jag liksom.) De flesta dansklasserna var i toppklass, Nike-kläderna snygga och stämningen strålande. Så här morgonglad blir man av att dansa för sin kille:

(Bild från Fitness Magazine)

Just det. Någon frågade om Proactive som jag och flera av mina vänner provat. Jag tycker medlet var riktigt bra, jag märkte resultat rätt snabbt. Däremot hyser jag ingen större tilltro till företaget som säljer produkten. De drar pengar flera gånger utan att ha tillåtelse, hävdar att man inte betalat vilket man har osv osv. Så var försiktig med att uppge ditt kortnummer, åtminstone till det amerikanska bolaget. (Finns säkert svenska retailers.)

Hitta ett mål och följ det

Fokus. Fokus. Fokus.

Ja, just nu är jag visserligen uppenbart ur fokus eftersom jag sitter och bloggar.

Vette tusan vad jag skulle skriva om egentligen...

Det är som att man kör på, utan att känna, utan att tänka på annat. Jobba, träna, äta, sova. Jag gillar det väldigt mycket på ett sätt. Känslan av att prestera är grymt skön. Inget kommer i min väg. Men så tänker jag att nej, de andra tycker nog inte att jag är så rolig. Aldrig med liksom. Svår balansgång. Just nu känner jag bara att; NU, nu är det dags. Nu har jag orken, nu har jag ambitionen, nu har jag lusten att skapa min tillvaro. Nu bestämmer JAG hur jag vill leva. Formar min egen framtid. Jag önskar att alla fick känna så. Att man klarar allt. Att andras åsikter inte har särskilt stor betydelse. Om något/några/någon stör dig i dina drömmar - so be it. (Jag blir nog mer lattjo i sinom tid ;))

Jag har haft flera fantastiskt givande samtal den här veckan, med coachdeltagare, med kollegor, med andra. Fått saker bekräftade om mig själv, och lärt mig en del av/om andra. Det finns så mycket osäkerhet. Så mycket rädsla. Och sorgligt mycket bekvämlighet. Så jäkla onödigt att kasta bort sitt liv för att andra kanske tänker något? Det är att göra sig själv en stor björntjänst att anpassa sig till omgivningen och olika omständigheter alldeles för mycket.

Kör på bara!

Tandläkarintrång

I det här tempot kommer livet passera förbi j-igt snabbt. Sjukt. Ambitionen att bara jobba åtta timmar om dagen, kontorstid, den kan jag kyssa goodbye. Jesus.

Dagen startade jag genom att låta en tandläkare spruta/skölja under tandköttet som täckte en inflammerad visdomstand. Jag får ont bara jag tänker på smärtan. Så nära att börja storböla bland folk har jag nog aldrig varit. Käkarna bokstavligen darrade när jag skulle betala, innan jag finally fick släppa loss inne på toaletten. Icke att rekommendera alltså.

Ser framemot helgen mängdeliga. (Ett ord? Annars ett nytt ord!) Nej vänta, jag ser framemot min långa semester som jag en vacker dag tänker ta ut.

Tack ni som röstade i tävlingen! Jag är nöjd över att jag blev uttagen, stolt över mig själv över att jag vågade tävla (never done before) och att jag mer och mer struntar i "Men guuhuuud, vad ska ALLA DE ANDRA tyckaaaaa...". Däremot missnöjd över upplägget på röstningen, slarvet i de flestas video-/ljudsynkning och att jag inte vann ;)

Ta med datorn hem, ta inte med datorn hem, ta med datorn hem, ta inte med datorn hem......

Nya bloggen kommer så snart jag hinner!

Ett klick om dagen

Nu ligger jag jättesist hörrni. Pleeeeaaase, klick it everyday folks! "Ett klick om dagen..." Hehe, snygg slogan :)

http://www.fitness-magazine.com/index.php?option=com_content&view=article&id=1225:nike-rock-victorious-instructor-2010-i-samarbete-med-fitness-magazinecom&catid=53:nyheter_notiser&Itemid=67

Sjukt irriterande att ljudet är felsynkat (jo jag vet när ettan i en åtta börjar). Ah well, what to do.

Jobbkonferens i fredags, riktigt skojigt! Blev bland annat påmind om vikten av att vara modig. Ja tänk egentligen hur mycket i livet vi missar bara för att vi inte är modiga? Modig kan bara leda till utveckling, av ena eller det andra slaget.

Dansklassen igår, efter några veckors uppehåll, var fantastiskt rolig. Många taggade deltagare. Lycka! :)

Rösta på mig!

Nu tycker jag att ni ska jobba med mig!

Gå in HÄR och rösta på mig i NIKE:s instruktörstävling. Jag ligger ju nästan sist så nu går vi ALL IN för en kampanj ;)

Tack för hjälpen, all the love for you!